Svensk och västerländsk röst
Levertin
Oscar Levertin, kritiker och poet vid sekelskiftet, ställde frågor om tro och skönhet som essäerna tar upp där han själv lämnade dem öppna.
Engageras i 4 essäer
- Strindbergs enda steg
Han kunde inte sluta vara tacksam. Det var Strindbergs verkliga kris sommaren 1896 – inte ockultismen, inte nervsammanbrotten, utan en tacksamhet som envist vägrade lyda hans förnuft.
- Bergen som vägrade
I sura al-Aḥzāb ställs himlarna, jorden och bergen inför ett erbjudande: att bära det moraliska ansvaret. De vägrar, inte av trots utan av insikt. Människan säger ja, trots sin benägenhet till synd och tanklöshet – och fjorton århundraden senare delegerar hon allt fler av sina beslut till maskiner som inte kan bäva inför dem.
- Ljusa blå natt
Sommaren 1905 lade Hjalmar Söderberg en sömnlös midsommarnatt i Doktor Glas' dagbok. Ljuset vägrade försvinna, gränsen mellan dag och natt upplöstes, och med den försvann den vila som natten är till för. I Koranen beskrivs hur dagen flås ur natten som ett skinn.
- Frågan Levertin aldrig ställde
Oscar Levertin studerade 1898 den antike materialisten Lucretius och fann att den som med störst lidelse förnekar gudarna avslöjar att behovet av dem överlever förnekelsen. Iakttagelsen blev den svenska hållningens grundformel – en religiositet som överlever varje religion men aldrig frågar varifrån den kommer.