Varje kväll, i årtionden, satte sig Zacharias Topelius vid sitt skrivbord och avslutade dagen med bön och självrannsakan. Hans mor hade bett aftonbön med honom varje kväll som barn i Nykarleby, och den vanan växte med honom, fördjupades av den pietistiska väckelsen i Österbotten, och blev med åren det han själv kallade en böneskola.1 År 1868, efter att tre av hans barn dött i tidig ålder, fick bönen vad han beskrev som “en särskild plats i tillvaron”.2

Vi betraktar gärna sådana vanor som reliker, fromhetsövningar från en tid som inte visste bättre. Kanske visste den bättre än vi tror.

Kvällens granskning

Al-Mawardi, den islamiska rättslärde som dog i Bagdad 1058, skrev en passage som kunde stå i en modern sömnforskares handbok:

Sedan bör han på kvällen granska vad som framkommit av hans dagsgärningar, ty natten skärper tanken och samlar eftertanken. Om gärningen var lovvärd, låt honom fullfölja den och följa upp med dess like. Om den var klandervärd, låt honom rätta till den om möjligt och avhålla sig från dess like i framtiden.3

Granskning, inte grubblande. Riktning, inte ångest. En strukturerad genomgång: vad gjorde jag i dag, var det rätt, hur bör jag handla i morgon? Natten ger klarhet, och den klarheten ska användas.

Ibn al-Qayyim, som skrev tre sekler senare, förankrar kvällsgranskningen i Koranen: “Ni som tror! Frukta Allah och låt var och en se vad han har skickat framför sig för morgondagen.”4 Versen befaller tjänaren att inventera sitt liv: vad har jag gjort i dag som duger att möta Gud med? Ibn al-Qayyim kallar detta muhasaba, bokföring av själen, det noggranna räknandet av tillgångar och skulder. Utan den räkenskapen renas ingenting och växer ingenting.5

Umar ibn al-Khattab skar det till benet: “Granska er själva innan ni granskas, och väg er själva innan ni vägs.”6 Den som granskar sig själv varje kväll behöver inte frukta den slutliga räkenskapen.

Pietismens böneskola

Topelius stod i en besläktad tradition. Den pietistiska väckelse som nådde Österbotten under 1840-talet betonade daglig självprövning — Selbstprüfung — och samvetets ständiga vakenhet inför Gud. Topelius hustru Emilie och hennes syster förde honom närmare denna rörelse, och hans egen tro fördjupades, även om han behöll kritisk distans till väckelserörelsens organiserade former.7 Det han tog med sig var kärnan: att varje dag ska avslutas med en ärlig granskning av hur man levt den.

Samma kärna som i muhasaba. Umars befallning att “granska er själva innan ni granskas” kunde lika gärna ha yttrats av en pietistisk predikant i Nykarleby, bara med andra ord för samma räkenskap. Båda traditionerna kräver regelbundenhet: granskningen görs varje kväll, inte vid kriser. Båda insisterar på ärlighet framför självömkan. Och båda placerar praktiken i ett teologiskt sammanhang som ger den mening bortom det terapeutiska. Man granskar sig inte för sömnens skull, utan för att man ska stå inför sin Skapare.

Ändå skiljer sig frukterna. Pietismens självprövning kunde slå över i ångest: syndens tyngd, den egna ovärdigheten, rädslan för förkastelse. Många pietister vittnar om sömnlösa nätter just på grund av sina samvetsgranskningar. Den islamiska muhasaba, som Ibn al-Qayyim beskriver den, balanserar alltid räkenskapen med raja, hoppet om Guds barmhärtighet. Ångern “befinner sig mellan två granskningar”, skriver han: “en som gör den nödvändig och en som bevarar den.”8 Granskningen leder inte ner i en spiral av självanklagelse utan vidare, mot rättelse och förtröstan. Al-Hasan al-Basri beskriver den troende som sin egen revisor, men revisionen sker “inför Gud”, det vill säga inför Den som förlåter.9 Samma strukturella övning kan antingen öppna vägen mot sömn eller blockera den, beroende på om den landar i hopp eller i skräck.

Topelius och pietisterna var inte heller ensamma i den kristna världen. Ignatius av Loyola kodifierade på 1540-talet sin examen, en nattlig övning där jesuiten granskar dagens händelser, urskiljer Guds närvaro i dem och ber om förlåtelse för sina brister. Tre traditioner, tre kontinenter, samma grundinsikt: dagen behöver ett bokslut.

Profetens sänggåendepraxis

Den islamiska kvällsrutinen är inte bara reflektion. Den är också dhikr, åminnelse av Gud, uttalad med tungan och känd i hjärtat. Profeten Muhammad ﷺ brukade, när han lade sig, säga: “I Ditt namn, o Gud, dör jag och lever.” Och när han vaknade: “Pris vare Gud som gett oss liv efter att ha låtit oss dö, och till Honom är återkomsten.”10 Varje natt samlade han sina händer, blåste i dem och läste de avslutande surorna ur Koranen, och strök sedan med händerna över sin kropp.11

Språket är anmärkningsvärt. Sömnen kallas en liten död — ett tillfälligt utlämnande av själen till Gud. Koranen förstärker bilden: “Det är Han som tar er om natten och som vet vad ni uträttar om dagen. Sedan uppväcker Han er för att en fastställd tidsgräns skall infalla.”12 Att somna är att överlämna sig. Och den som överlämnar sig medvetet, med ord, med granskning, med tacksamhet, gör något väsensskilt från den som faller i sömn framför en skärm.

Ibn al-Qayyim skriver att åminnelsen “väcker hjärtat ur dess sömn”.13 Spänningen är medveten: den som minns Gud innan den fysiska sömnen kommer, vaknar i en djupare bemärkelse. Den klarhet som al-Mawardi tillskrev natten blir tillgänglig just genom att man avslutar dagen med medvetenhet, inte med bedövning.

Sömnforskningens återupptäckt

Alex Wood och hans kollegor visade 2009 i Journal of Psychosomatic Research att tacksamhet förbättrar sömnen, och de identifierade mekanismen. Tacksamhet förändrar vad människor tänker på i gränslandet mellan vakenhet och sömn. Fler positiva tankar, färre negativa, precis vid insomningsögonblicket. Det kognitiva skiftet driver förbättringen: kortare insomning, längre sömn, bättre sömnkvalitet.14

2018 demonstrerade Scullin med kollegor vid Baylor University, i en polysomnografisk studie, att fem minuters skrivande före sänggåendet påverkar insomningen mätbart. Deltagare som skrev ned vad de behövde göra dagen efter somnade i genomsnitt nio minuter snabbare än de som skrev om vad de redan gjort. Ju mer detaljerad listan, desto snabbare insomning.15 Mekanismen kallas kognitiv avlastning: att externalisera det oavslutade frigör sinnet.

Modern kognitiv beteendeterapi mot sömnlöshet — CBT-I, som American College of Physicians rekommenderar som förstahandsbehandling — bygger på samma princip: kognitiv omstrukturering av ångestdrivna tankar, avslappningsövningar, strikta rutiner som bryter kopplingen mellan sängen och vakenhet.16 Sjuttio till åttio procent av patienterna förbättras av den.

Varken Wood, Scullin eller CBT-I-manualen nämner att de återuppfinner hjulet. Den strukturerade kvällsgranskning som al-Mawardi föreskrev — att ordna tankarna, skilja det lovvärda från det klandervärda, rikta sinnet framåt — är den kognitiva avlastning som sömnforskningen nu mäter med polysomnografi. Topelius aftonböner med sin mor i Nykarleby var den tacksamhetspraktik som Woods studie bekräftar. Profetens ﷺ ord vid sänggåendet — “I Ditt namn dör jag och lever” — är en överlåtelsehandling som gör det CBT-I:s stimuluskontroll försöker åstadkomma: den gör sängen till en plats för vila, inte för oro.

Men sammanhanget är allt. En sömnapp som guidar dig genom tacksamhetsövningar i fyra minuter saknar det som gjorde Topelius böneskola och Profetens ﷺ kvällsrutin hållbara i årtionden: en grund. Den sekulära invändningen förtjänar att tas på allvar — evidensbaserade verktyg utan teologiska krav borde rimligen vara en förbättring, tillgängliga för alla oavsett tro. Men hållbarhetsdata talar sitt tydliga språk. Sömnappars användare faller bort efter veckor. Topelius bad i sextio år. Den troende muslimen granskar sig varje kväll i ett helt liv. En praktik som svarar på frågan varför med “för att du ska stå inför din Skapare” visar sig mer motståndskraftig än en som svarar med “för att du ska sova bättre”. Det djupare motivet bär det ytligare som bieffekt.

Den lilla döden

Koranen kallar natten “en klädnad” och sömnen “en avkoppling”.17 Bilden är intim: natten sveper in människan, och sömnen löser upp dagens knutar. Men Koranen lägger också till: “Det är Han som tar er om natten.”18 Sömnen är en anförtrodd överlåtelse.

Granskning, riktning, överlåtelse. Koranen ger grunden, Profetens ﷺ praktik ger formen, den troendes vana ger hållbarheten.

Den moderna människan som ligger sömnlös och scrollar har inte ett sömnproblem. Hon har ett kvällsproblem. Och lösningen finns inte i en ny app, utan i en mycket gammal fråga: vad har jag skickat framför mig för morgondagen?

Footnotes

  1. Zacharias Topelius, Självbiografiska anteckningar; se även inledningen till Religiösa skrifter och psalmer i Zacharias Topelius Skrifter (SLS). ↩

  2. Biografiskt lexikon för Finland, artikeln “Topelius, Zacharias” (BLF). Tre barn dog i tidig ålder; de personliga förlusterna fördjupade hans religiösa övertygelse. ↩

  3. al-Mawardi, Adab al-Dunya wal-Din, kapitlet om självrannsakan. ↩

  4. Koranen, al-Hashr 59:18. ↩

  5. Ibn al-Qayyim, Madarij al-Salikin, avsnittet om muhasaba. ↩

  6. Umar ibn al-Khattab, citerad i Ibn al-Jawzi, Dhamm al-Hawa. ↩

  7. Biografiskt lexikon för Finland, artikeln “Topelius, Zacharias” (BLF). ↩

  8. Ibn al-Qayyim, Madarij al-Salikin, avsnittet om tawba och muhasaba. ↩

  9. al-Hasan al-Basri, citerad i Ibn al-Jawzi, Sifat al-Safwa. ↩

  10. Hadith, återgiven i Ibn Taymiyyah, al-Kalim al-Tayyib, kapitlet om sänggåendets åkallelser. ↩

  11. Ibid. ↩

  12. Koranen, al-An’am 6:60. ↩

  13. Ibn al-Qayyim, al-Wabil al-Sayyib, avsnittet om dhikr. ↩

  14. Wood, A. M., Joseph, S., Lloyd, J., & Atkins, S. (2009), “Gratitude influences sleep through the mechanism of pre-sleep cognitions”, Journal of Psychosomatic Research 66(1), s. 43–48. ↩

  15. Scullin, M. K. et al. (2018), “The Effects of Bedtime Writing on Difficulty Falling Asleep: A Polysomnographic Study”, Journal of Experimental Psychology: General 147(1), s. 139–146. ↩

  16. American College of Physicians rekommenderar CBT-I som förstahandsbehandling vid kronisk sömnlöshet; se Sleep Foundation, “Cognitive Behavioral Therapy for Insomnia (CBT-I)”. ↩

  17. Koranen, al-Furqan 25:47. ↩

  18. Koranen, al-An’am 6:60. ↩