Svensk och västerländsk röst
Linné
Carl von Linné läste skapelsen som en ordnad bok; hans blick på naturens ordning återkommer där essäerna talar om tecknen.
Engageras i 7 essäer
- Samma stjärnhimmel
Tre tusen år innan någon brydde sig om att räkna åren satt en namnlös siare under den nordindiska natthimlen och försökte säga något sant om världens början. Han misslyckades med avsikt.
- Solen mörknar för ingen
Ingen har bringat världen i ordning så grundligt som Carl von Linné. Han gav arterna deras dubbla namn, fördelade det levande i klasser och ordningar och lärde Europa att läsa naturen som ett register. Ändå ägnade han sina sista årtionden, i det tysta, åt något som var taxonomins raka motsats.
- När natten inte faller
Fyrtiosju dygn i sträck står solen över Kiruna utan att gå ned. Under dessa veckor ska en muslim be maghrib – bönen som inträder i samma stund som solen sjunker under horisonten. Men någon nedgång kommer inte. Den fjärde av dagens fem böner hänger på en himmelsk händelse som har uteblivit.
- Miman tystnar
En augustinatt 1953 riktade Harry Martinson ett teleskop mot stjärnbilden Andromeda och fann ett blekt ljus, knappt skönjbart, som ändå bar miljarder solar. Synen släppte honom aldrig.
- Plantan vid Stunden
Koloniföreningen Dalen i Enskede har odlats utan avbrott sedan tidigt nittonhundratal. Nu hotas den av rivning för bostadsbygge. I Göteborg planerar staden att omvandla över tusen lotter till åretruntboenden. Köerna till de återstående platserna är tio till tjugo år långa.
- Serumet och blicken
I november 1940 publicerar Karin Boye Kallocain, romanen om ett sanningsserum som avslöjar varje medborgares innersta tankar. Fem månader senare tar hon sitt liv. Den islamiska traditionen utgår från samma förutsättning – att ingenting är dolt – men drar en rakt motsatt slutsats.
- Guden som bokför
Under sina sista årtionden förde Carl von Linné hemliga anteckningar – inte om naturens systematik utan om människor som gjort ont och straffet som drabbat dem. Med en botanikers metodik försökte han bevisa att Guds rättvisa verkar med naturlags exakthet, en övertygelse som aldrig fick lämna hans skrivbord.