Klassisk islamisk tradition
al-Māwardī
Shafiitisk domare och statstänkare (972–1058); hans verk om styre och rättvisa bär essäernas frågor om makt och ansvar.
Engageras i 8 essäer
- Plantan vid Stunden
Koloniföreningen Dalen i Enskede har odlats utan avbrott sedan tidigt nittonhundratal. Nu hotas den av rivning för bostadsbygge. I Göteborg planerar staden att omvandla över tusen lotter till åretruntboenden. Köerna till de återstående platserna är tio till tjugo år långa.
- Nattbönens ansikte
En kvinna vaknar mitt i natten, inte för att sminka sig – för att be. Tillfrågad varför svarar hon att bönen förskönar ansiktet. Det är ett svar skönhetsindustrin inte kan sälja.
- Odins blinda fläck
Ett öga ligger på botten av Mimers brunn, pantsatt av Odin själv i utbyte mot en klunk av all världens visdom. Snorre Sturlason nedtecknade myten i Prosaeddan – men den fråga som sällan ställs är varför den högste guden lämnade brunnen som precis samma gud han var när han kom.
- Rösten över taken
I en riksdagsmotion från 2024 formulerar Hans Eklind en ovanlig åtskillnad: kyrkklockor är en 'oartikulerad ljudsignal', medan böneutropet innehåller 'artikulerade ord med ett religiöst budskap'. Två religiösa ljud i det offentliga rummet ska alltså behandlas olika – för att det ena bär ord.
- Det enögda begäret
I sitt verk Rawḍat al-Muḥibbīn bygger den damascenske 1300-talslärde Ibn Qayyim en hel perceptionsteori kring en enkel åtskillnad: den första blicken händer dig, den andra gör du. Ögat är inte en ingång utan en spegel – det speglar hjärtats eget tillstånd.
- Domaren utan svärd
Abū al-Ḥasan al-Māwardī verkade som överdomare i Bagdad på 1000-talet, i en tid då kalifens makt redan glidit in i sultanernas händer. Hans tredelning av rättsväsendet – med skarpa befogenhetsgränser för varje ämbete – föregick Montesquieus maktdelningslära med närmare sjuhundra år.
- Ormboet i hjärtat
Varje last betalar sin värd. Girigheten levererar guld, högmodet skänker glans, vreden ger maktkänsla.
- Tungans fästning
Bryt tystnaden – tre stavelser som blivit vår tids moraliska grundackord. Men övertygelsen har en blind fläck: den frågar aldrig om det som sägs förtjänar att höras. Ibn Qayyim avslöjade den dubbla faran redan på 1300-talet: tungan kan erövras genom lögn, men lika säkert genom tystnad.