Ämne
Samhälle
Livet tillsammans – tron i det offentliga, och en gammal tradition som möter dagens Sverige.
7 essäer
- Kompassnålens moské
Landsvägen stiger i två kilometer. Från höjden breder sig en rund dal, och mitt i tratten ligger byn med sin kyrka. Bilden är Strindbergs, men mönstret är äldre.
- Äter ni var för sig?
År 1377 skrev den nordafrikanske historikern Ibn Khaldūn att samhällen föds ur gemensamma måltider och dör när aptiten blir privat. Sexhundra år senare lever fyrtiotvå procent av Sveriges hushåll ensamma, och ett möbelföretag reser ett långbord på torget för att fylla tomrummet.
- Rösten över taken
I en riksdagsmotion från 2024 formulerar Hans Eklind en ovanlig åtskillnad: kyrkklockor är en 'oartikulerad ljudsignal', medan böneutropet innehåller 'artikulerade ord med ett religiöst budskap'. Två religiösa ljud i det offentliga rummet ska alltså behandlas olika – för att det ena bär ord.
- Serumet och blicken
I november 1940 publicerar Karin Boye Kallocain, romanen om ett sanningsserum som avslöjar varje medborgares innersta tankar. Fem månader senare tar hon sitt liv. Den islamiska traditionen utgår från samma förutsättning – att ingenting är dolt – men drar en rakt motsatt slutsats.
- Förrådshusens väktare
År 2025 konstaterade MSB att svensk krisberedskap är otillräcklig och att Stockholm har tre dagars livsmedelsförsörjning innan hyllorna töms. Under kalla kriget hade landet beredskapslager för månader av isolering – i dag finns ingen myndighet med utpekat ansvar för att svenskarna kan äta.
- Alis princip
År 1955 avskaffade riksdagen Brattsystemet trots läkarnas varningar. Tjugofem år senare fick väljarna tre alternativ i kärnkraftsfrågan – inget av dem ett rent nej. Koranen hade satt ord på saken långt före båda besluten: de flesta följer antaganden, inte kunskap.
- Chipet och riddjuret
Över fem tusen svenskar bär mikrochip under huden – ingreppet tar sekunder och görs ofta på teknikkonferenser. Att kroppen är råmaterial att uppgradera var samma förutsättning som bar Karin Boyes dystopi 1940, och som Ibn al-Jawzī i Bagdad avvisade redan på 1100-talet.