De fyra rättledda kaliferna var Abu Bakr, Umar ibn al-Khattab, Uthman ibn Affan och Ali ibn Abi Talib – de fyra följeslagare som efter profeten Muhammeds ﷺ död ledde det muslimska samfundet (umma) åren 632–661. Tillsammans kallas de al-khulafāʾ ar-rāshidūn, »de rättledda kaliferna«, och deras knappt trettio år räknas i klassisk islam som den mest förebildliga tiden efter profetens egen.
Vad är en kalif – och varför kallas just dessa fyra »rättledda«?#
Ordet kalif kommer av arabiskans khalīfa, »efterträdare« eller »ställföreträdare«. En kalif ärver profetens roll som samfundets ledare och religionens beskyddare, men aldrig hans profetskap, för uppenbarelsen (wahy) avslutades med Muhammed ﷺ. Att Gud låter rättfärdiga troende efterträda varandra som makthavare på jorden (istikhlāf) har sin grund i Koranen:
Gud har lovat dem bland er som tror och lever rättskaffens att Han skall göra dem till ställföreträdare på jorden – liksom Han gjorde dem till Sina ställföreträdare som levde före dem – och ge fasthet och styrka åt den religion som Han har godkänt för dem, och att Han i stället för den fruktan som de förut levde under skall skänka dem trygghet – [på villkor att] de ägnar Mig sin dyrkan och inte sätter något vid Min sida.— Koranen 24:55
وَعَدَ اللَّهُ الَّذِينَ آمَنُوا مِنكُمْ وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ لَيَسْتَخْلِفَنَّهُمْ فِي الْأَرْضِ كَمَا اسْتَخْلَفَ الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ وَلَيُمَكِّنَنَّ لَهُمْ دِينَهُمُ الَّذِي ارْتَضَىٰ لَهُمْ وَلَيُبَدِّلَنَّهُم مِّن بَعْدِ خَوْفِهِمْ أَمْنًا ۚ يَعْبُدُونَنِي لَا يُشْرِكُونَ بِي شَيْئًا ۚ وَمَن كَفَرَ بَعْدَ ذَٰلِكَ فَأُولَٰئِكَ هُمُ الْفَاسِقُونَ
Löftet är villkorat: makten tillfaller dem som dyrkar Gud allena utan att sätta något vid hans sida. Tawhīd är alltså kalifatets grundval. Att just dessa fyra dessutom kallas rättledda bygger på en hadith från följeslagaren Irbad ibn Sariya, där profeten förmanade de troende att hålla fast »vid min sunna och de rättledda, vägledda kalifernas sunna« (Sunan Abī Dāwūd 4607; Jāmiʿ at-Tirmidhī 2676, bedömd som autentisk av al-Albani). Namnet går tillbaka på profetens egen anvisning om vem man ska följa när han själv är borta.
Vilka var de fyra – och hur länge styrde var och en?#
Abu Bakr (632–634) höll samman umman under ridda-upproren och lät påbörja insamlingen av Koranen i skrift. Umar ibn al-Khattab (634–644) ledde de stora erövringarna, då Egypten, Persien och stora delar av Levanten kom under muslimskt styre, och byggde upp en förvaltning med register, domare och den islamiska hijrī-kalendern. Uthman ibn Affan (644–656) lät sammanställa en enhetlig text av Koranen, den standardiserade mushaf som hela den muslimska världen läser i dag. Ali ibn Abi Talib (656–661) styrde under den första fitnan, det inbördeskrig som skakade samfundet inifrån. Tillsammans omfattade deras tid drygt 29 år. Tre av de fyra mördades: Umar, Uthman och Ali.
Varför rankas de i ordningen Abu Bakr, Umar, Uthman, Ali?#
Ordningsföljden är också en rangordning. Följeslagaren Ibn Umar berättade: »Vi brukade under profetens livstid räkna Abu Bakr som den främste, därefter Umar och därefter Uthman« (Sahīh al-Bukhārī 3655). Att Abu Bakr stod först bekräftades av att profeten under sin sista sjukdom befallde honom att leda bönen i hans ställe. När andra namn fördes på tal sade profeten att »Gud och de troende vägrar någon annan än Abu Bakr« (Sahīh al-Bukhārī 7217). Ali själv varnade dem som ville lyfta honom över Abu Bakr och Umar.
Varför ser shiamuslimer annorlunda på kaliferna?#
Skillnaden gäller successionen, och därmed imamatet och synen på följeslagarna, som är trosfrågor. Shia menar att profeten vid Ghadir Khumm utsåg Ali som sin omedelbara efterträdare, och betraktar därför de tre första kaliferna som orättmätiga. Den klassiska hållningen, företrädd av lärda som Ibn Baz, avvisar detta: vid Ghadir Khumm manade profeten till kärlek och lojalitet mot Ali (mawlā), men ingen autentisk text utser honom till efterträdare, och följeslagarna valde Abu Bakr genom samråd (shūrā). Ali ställde sig till sist själv bakom valet och tjänade under Abu Bakr. I fråga om striderna under fitnan och tvisterna mellan följeslagarna avstår ahl as-sunna från att fördöma någon av dem och ber i stället om Guds nåd över dem alla. För ahl as-sunna är de fyra inte rivaler att välja mellan, utan en enda obruten kedja – att älska den ene är att hedra de tre andra.