Koranen skiljer sig från Bibeln och Toran på tre punkter: ursprung, bevarande och ställning. Islam lär att alla tre går tillbaka på samma Gud. Koranen är hans eget ord, uppenbarat för en enda profet och bevarat oförändrat; Toran och Evangeliet är äkta uppenbarelser till sitt ursprung men har förvanskats av människohand. Koranen framställer sig själv som den sista och avgörande uppenbarelsen av ett budskap som getts mänskligheten ända sedan begynnelsen.
Vad är Toran och Bibeln enligt islam?#
Enligt islam är Toran (at-tawrāt) och Evangeliet (al-injīl) gudomliga skrifter, uppenbarade av samma Gud som sände Koranen. Att tro på Guds böcker, īmān bi’l-kutub, är en av de sex trosartiklarna i klassisk islamisk troslära, uppräknad i hadithen om Jibrīl (Sahīh Muslim 8) vid sidan av tron på Gud, änglarna, sändebuden, den yttersta dagen och förutbestämmelsen.
Traditionen räknar fyra namngivna skrifter: Toran till profeten Mose (Mūsā), Psaltaren (az-zabūr) till David (Dāwūd), Evangeliet till Jesus (ʿĪsā) och Koranen till Muhammed ﷺ. De tre tidigare profeterna hade enligt denna syn samma grundbudskap, och i Koranen kallas judar och kristna ahl al-kitāb, »Bokens folk«, en benämning som understryker släktskapet. Det gemensamma ärendet formulerar Ibn al-Qayyim i ad-Dāʾ wa-d-dawāʾ:
Gud sände sina sändebud, uppenbarade sina skrifter och skapade himlarna och jorden för att han skulle bli känd, dyrkad och bekänd som en enda.
Den som förnekar att Gud sände Toran eller Evangeliet förnekar därmed en del av sin egen tro.
Erkänner Koranen Bibeln och Toran?#
Ja. Koranen kallar sig själv musaddiq, en bekräftare av de tidigare skrifterna, och muhaymin, en väktare över dem. Den avgörande versen lyder:
[Muhammad!] Vi har uppenbarat Koranen för dig med sanningen, som bekräftar det som består av [äldre tiders] uppenbarade Skrifter och vars uppgift det är att vaka över det— Koranen 5:48
وَأَنزَلْنَا إِلَيْكَ الْكِتَابَ بِالْحَقِّ مُصَدِّقًا لِّمَا بَيْنَ يَدَيْهِ مِنَ الْكِتَابِ وَمُهَيْمِنًا عَلَيْهِ ۖ فَاحْكُم بَيْنَهُم بِمَا أَنزَلَ اللَّهُ ۖ وَلَا تَتَّبِعْ أَهْوَاءَهُمْ عَمَّا جَاءَكَ مِنَ الْحَقِّ ۚ لِكُلٍّ جَعَلْنَا مِنكُمْ شِرْعَةً وَمِنْهَاجًا ۚ وَلَوْ شَاءَ اللَّهُ لَجَعَلَكُمْ أُمَّةً وَاحِدَةً وَلَٰكِن لِّيَبْلُوَكُمْ فِي مَا آتَاكُمْ ۖ فَاسْتَبِقُوا الْخَيْرَاتِ ۚ إِلَى اللَّهِ مَرْجِعُكُمْ جَمِيعًا فَيُنَبِّئُكُم بِمَا كُنتُمْ فِيهِ تَخْتَلِفُونَ
Samma tanke återkommer i 3:3: »det är Han som uppenbarade Tora och Evangeliet«, skrifter som getts mänskligheten till vägledning. Som väktare blir Koranen måttstocken: det i de äldre skrifterna som stämmer med den bekräftas, det som motsäger den räknas som senare tillägg. Profeten Muhammed ﷺ lärde följeslagarna en avvägd hållning till Bokens folks skrifter. I en hadith hos al-Bukhārī säger han: »Tro inte Bokens folk och beskyll dem inte heller för lögn, utan säg: Vi tror på Gud och på det som uppenbarats för oss och det som uppenbarats för er« (Sahīh al-Bukhārī 7362).
Varför anser muslimer att de äldre skrifterna förvanskats?#
Begreppet är tahrīf, förvanskning, och den är människors verk. Om Israels barn heter det att »de förvränger [uppenbarelsens] ord och bryter ut dem ur deras sammanhang« (Koranen 5:13), och om Bokens folk att de dolde sådant i Skriften som Sändebudet nu »klargör« (Koranen 5:15). Klassiska lärda beskriver fyra slags förvanskning: att ändra orden, att utelämna stycken, att tillskriva Gud sådant han aldrig sagt och att vrida innebörden genom feltolkning. Ett exempel på utelämnande gäller profeten själv. Enligt Koranen 7:157 fanns han omnämnd redan i Toran och Evangeliet. Det uttryckliga omnämnandet saknas i dagens texter, men Ibn Taymiyya och Ibn al-Qayyim pekar på ställen där förutsägelsen fortfarande går att läsa. Muhammad Sālih al-Munajjid sammanfattar majoritetslinjen: de ursprungliga skrifterna ändrades före Muhammeds ﷺ tid, och Gud åtog sig aldrig att bevara dem så som han bevarat Koranen. Ibn Taymiyya nyanserade bilden i al-Jawāb as-sahīh: varje enskild avskrift behöver inte vara förvanskad ord för ord. Budskapets kärna lever kvar; bokstaven är förlorad.
Hur kan Koranen vara bevarad när de andra inte är det?#
Skillnaden ligger i ett uttryckligt löfte och i hur texten förts vidare. Om Koranen säger Gud:
Det är Vi som har uppenbarat denna Koran steg för steg och Vi skall helt visst slå vakt om den!— Koranen 15:9
إِنَّا نَحْنُ نَزَّلْنَا الذِّكْرَ وَإِنَّا لَهُ لَحَافِظُونَ
Något sådant löfte gavs aldrig om Toran eller Evangeliet. Också formen skiljer sig. Koranen uppenbarades för en enda man, Muhammed ﷺ, genom ängeln Jibrīl (Gabriel) under omkring 23 år, på ett enda språk, arabiska, och samlades i 114 suror med drygt 6 200 verser. Bibeln är däremot ett helt bibliotek: 66 skrifter enligt protestantisk räkning, 73 i den katolska kanonen och fler i de ortodoxa kyrkornas, nedtecknade av ett fyrtiotal författare på hebreiska, arameiska och grekiska under närmare 1 500 år. Att kyrkorna inte ens är eniga om omfånget är i sig en skillnad: om Koranens 114 suror råder ingen tvist. Till det skriftliga kommer det muntliga bevarandet. Redan på 600-talet kunde många av följeslagarna hela texten utantill, och i dag kan miljoner huffāz den ord för ord.
Standardiseringen skedde tidigt och av ett uttalat skäl. När följeslagaren Hudhayfa märkte att recitationen började skifta mellan trupperna vände han sig till kalifen ʿUthmān med orden: »Rädda detta samfund innan de blir oense om Boken så som judarna och de kristna blev före dem.« ʿUthmān lät då Zayd ibn Thābit och tre andra skriva rena avskrifter och sände en till varje provins (Sahīh al-Bukhārī 4987). Jämförelsen med de äldre skrifterna är alltså ingen efterhandskonstruktion: den var motivet redan när texten fastställdes.
Den sekulära handskriftsforskningen pekar åt samma håll. Marijn van Putten har visat att fjorton av de äldsta bevarade koranhandskrifterna delar samma ortografiska egenheter: ordet niʿmat kan skrivas på två sätt, och växlingen mellan dem sker på precis samma ställen i samtliga fjorton, något som är svårt att förklara utan en gemensam skriven förlaga. Pergamentet i en av de äldsta, Birminghamhandskriften, har kol-14-daterats till åren 568–645 med 95,4 procents säkerhet. I dag reciteras samma arabiska text i Jakarta som i Marocko, och någon motsvarande obruten kedja kan varken Toran eller Evangeliet visa upp. De erkända läsarterna (qirāʾāt) är ingen invändning mot detta: de rör uttal och vokalisering inom en och samma konsonanttext och har förts vidare i egna, namngivna överlämningskedjor.
Förkastar islam Bibeln och Toran?#
Nej. Islam förkastar varken Bibeln eller Toran som helhet, och muslimer förbjuds i klassisk fiqh att håna dem. Spår av den ursprungliga sanningen anses leva kvar, sammanvävda med senare mänskliga tillägg, och den troende läser därför skrifterna med urskillning och låter Koranen avgöra vad som består. Teologiskt går skiljelinjen vid Guds enhet, tawhīd: där Bibeln på sina ställen gör Jesus till Gud, är han i Koranen Guds tjänare och profet. För mötet med judar och kristna finns en tydlig anvisning i 29:46. Muslimer ska inte tvista med Bokens folk annat än på det hövligaste sätt, och de ska framhålla att de tror på det som uppenbarats för båda och att muslimernas och Bokens folks Gud är en och densamme.