Hajj är den islamiska vallfärden till Mecka och islams femte pelare – en plikt som varje vuxen, fri muslim vid sina sinnens fulla bruk ska fullgöra en gång i livet, förutsatt fysisk och ekonomisk förmåga. Varje år samlar den omkring 1,7 miljoner pilgrimer i och kring Mecka under några bestämda dagar, männen klädda i samma enkla vita tyg.
Vad betyder hajj och varför är den en pelare?
Hajj betyder på arabiska »att bege sig mot ett mål« och syftar på den föreskrivna färden till Kaba i Mecka. Att den hör till islams grundvalar slås fast i en välkänd hadith:
Islam är byggd på fem [pelare]: vittnesbördet att ingen har rätt att dyrkas utom Gud och att Muhammed är Guds sändebud, att förrätta bönen, att ge allmoseskatten, att vallfärda till Huset och att fasta under ramadan.— Sahīh al-Bukhārī 8
Av de fem pelarna är hajj den enda som är bunden till en bestämd plats på jorden. Riterna är till sin kärna tawhīd i handling: dyrkan av Gud ensam, utan att byggnaden eller platsen tillskrivs någon egen kraft. De går tillbaka på profeten Abraham (Ibrāhīm), som enligt Koranen lade grunden till Helgedomen tillsammans med sin son Ismael (2:127) och befalldes att kalla människorna till vallfärd, och varje pilgrim svarar på den kallelsen med ropet talbiya: »Här är jag, o Gud, här är jag; du har ingen medhjälpare, här är jag« (Sahīh al-Bukhārī 1549).
När och var utförs vallfärden?
Hajj är bunden till en enda månad i året: dhū-l-hijja, den tolfte i den islamiska månkalendern, med höjdpunkten den 8 till 13. Eftersom månåret är kortare än solåret vandrar vallfärden omkring elva dagar bakåt i den gregorianska kalendern varje år: år 2026 inföll de centrala dagarna 25–30 maj, och år 2027 väntas de infalla 14–19 maj. Skådeplatsen är inte bara den heliga moskén (al-Masjid al-Harām) utan en rad platser utanför staden: slätten ʿArafat, dalen Muzdalifa och tältstaden Mina. Koranen knyter denna folkvandring direkt till Abraham:
Kungör för människorna [plikten att fullgöra] vallfärden. De skall komma till dig till fots och ridande på alla slag av snabbfotade riddjur och de skall komma från alla håll och från avlägsna trakter.— Koranen 22:27
وَأَذِّن فِي النَّاسِ بِالْحَجِّ يَأْتُوكَ رِجَالًا وَعَلَىٰ كُلِّ ضَامِرٍ يَأْتِينَ مِن كُلِّ فَجٍّ عَمِيقٍ
Ingen annan samling är så hårt bunden till en bestämd tid och plats – och ändå krymper hela världen, under några få dygn, till en enda punkt på kartan.
Vilka är de viktigaste riterna under hajj?
Vallfärden börjar med att pilgrimen vid en bestämd gränsstation (mīqāt) träder in i vigningstillståndet ihrām och tar på sig pilgrimsdräkten, för männen två sömlösa vita tygstycken. Därefter följer en fast ordning: tawāf, sju varv runt Kaba; saʿy, sju vandringar mellan höjderna Safa och Marwa till minne av Hagars sökande efter vatten åt sin son Ismael, två höjder som Koranen räknar bland Guds egna symboler (2:158); och den centrala riten wuqūf, att stå på ʿArafat den 9:e i bön och åkallan. Natten tillbringas i Muzdalifa, varpå pilgrimen i Mina kastar sten mot pelarna (jamarāt), slaktar ett offerdjur i samband med offerfesten Eid al-Adha och klipper håret. Sedan går färden tillbaka till Mecka för tawāf al-ifāda, vallfärdens andra oumbärliga rit, och pilgrimen tar till sist farväl av Huset med en avslutande tawāf. Utan wuqūf på ʿArafat är hela vallfärden ogiltig.
Vem är skyldig att vallfärda och vad krävs?
Skyldigheten gäller den som uppfyller fem villkor: att vara muslim, vuxen, vid sunda sinnen och fri, samt att ha istitāʿa, både ekonomisk och fysisk förmåga. För en kvinna innefattar förmågan enligt flera rättsskolor även en mahram. I förmågan ligger enligt klassisk rätt också att resvägen ska vara säker och att familjens försörjning är tryggad under bortovaron. Den som har medel men av ålder eller sjukdom inte längre orkar resan kan låta någon annan vallfärda i sitt ställe. Grunden är Koranens ord:
Vallfärden till denna Helgedom är en plikt gentemot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den.— Koranen 3:97
فِيهِ آيَاتٌ بَيِّنَاتٌ مَّقَامُ إِبْرَاهِيمَ ۖ وَمَن دَخَلَهُ كَانَ آمِنًا ۗ وَلِلَّهِ عَلَى النَّاسِ حِجُّ الْبَيْتِ مَنِ اسْتَطَاعَ إِلَيْهِ سَبِيلًا ۚ وَمَن كَفَرَ فَإِنَّ اللَّهَ غَنِيٌّ عَنِ الْعَالَمِينَ
Plikten är knuten till just förmågan: den fattige eller sjuke bär ingen skuld, men att skjuta upp hajj trots full förmåga räknas av de lärda som en allvarlig försummelse.
Vad skiljer hajj från umra?
Umra, den »lilla vallfärden«, förväxlas ofta med hajj men är en kortare och enklare rit. Den omfattar ihrām, tawāf runt Kaba och saʿy mellan Safa och Marwa, men varken ʿArafat, Muzdalifa eller stening. Umra kan dessutom utföras när som helst under året, medan hajj endast kan ske under dhū-l-hijja. Till skillnad från pelaren hajj är umra enligt de flesta lärda en starkt rekommenderad handling snarare än en absolut plikt. De två kan också kombineras, och klassisk rätt skiljer på tre former av hajj: tamattuʿ, där pilgrimen först gör umra och sedan hajj samma år med en ny vigning däremellan; qirān, där umra och hajj fullgörs i ett och samma ihrām; och ifrād, enbart hajj. Den som väljer tamattuʿ eller qirān ska också ge ett offerdjur, medan ifrād inte kräver något sådant. Många långväga pilgrimer väljer i dag formen tamattuʿ. Umra står öppen året runt; hajj väntar på sin månad.
Vad är belöningen för en godtagen hajj?
En godtagen vallfärd beskrivs som en fullständig nystart. Hadithlitteraturen knyter ett bestämt löfte till den pilgrim som håller sig fri från synd under riterna. Profeten sade: »Den som utför hajj och varken har samlag eller begår synd återvänder så som den dag då hans mor födde honom« (Sahīh al-Bukhārī 1521). Därför kräver Koranen renhet under själva färden: 2:197 förbjuder uttryckligen oanständigt tal, synd och tvister medan ihrām varar. Det vita tyget gör saken synlig: i Mecka står kungen i samma dräkt som den fattige, utan rang och utan namnskylt. I ihrām är dessutom parfym, huvudbonad och sydda kläder förbjudna för männen, så att allt som skiljer en pilgrim från en annan läggs av. Alla går samma sju varv och ropar samma talbiya. Hajj är inte en resa till en plats, utan en generalrepetition inför domens dag.