Hijab är det islamiska påbudet att en könsmogen kvinna ska täcka hår, hals och kroppens former inför män utanför sin närmaste familj: i praktiken en huvudduk (khimār) och en täckande dräkt. Islam grundar påbudet på Koranen och profeten Muhammeds ﷺ sunna och ser slöjan som ett uttryck för blygsamhet (hayāʾ) och lydnad mot Gud, inte som ett kulturellt tvång.
Vad betyder ordet hijab?#
Ordet hijāb betyder på arabiska »förhänge«, »skärm« eller »barriär«, inte »huvudduk«. I Koranen används det just så: när följeslagarna skulle be profetens hustrur om något skulle de göra det »från andra sidan av ett förhänge« (Koranen 33:53). Plagget som täcker håret kallas i stället khimār (24:31), och den vida ytterdräkten jilbāb (33:59). I svenskt och muslimskt språkbruk har »hijab« kommit att beteckna hela den anständiga kvinnoklädseln, oftast själva huvudduken, något helt annat än niqāb (ansiktsslöja) och burka. Blandar man ihop orden är det lätt att missförstå vad påbudet gäller.
Vad säger Koranen om slöjan?#
Den centrala versen står i sura an-Nūr:
Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen.— Koranen 24:31
وَقُل لِّلْمُؤْمِنَاتِ يَغْضُضْنَ مِنْ أَبْصَارِهِنَّ وَيَحْفَظْنَ فُرُوجَهُنَّ وَلَا يُبْدِينَ زِينَتَهُنَّ إِلَّا مَا ظَهَرَ مِنْهَا ۖ وَلْيَضْرِبْنَ بِخُمُرِهِنَّ عَلَىٰ جُيُوبِهِنَّ ۖ وَلَا يُبْدِينَ زِينَتَهُنَّ إِلَّا لِبُعُولَتِهِنَّ أَوْ آبَائِهِنَّ أَوْ آبَاءِ بُعُولَتِهِنَّ أَوْ أَبْنَائِهِنَّ أَوْ أَبْنَاءِ بُعُولَتِهِنَّ أَوْ إِخْوَانِهِنَّ أَوْ بَنِي إِخْوَانِهِنَّ أَوْ بَنِي أَخَوَاتِهِنَّ أَوْ نِسَائِهِنَّ أَوْ مَا مَلَكَتْ أَيْمَانُهُنَّ أَوِ التَّابِعِينَ غَيْرِ أُولِي الْإِرْبَةِ مِنَ الرِّجَالِ أَوِ الطِّفْلِ الَّذِينَ لَمْ يَظْهَرُوا عَلَىٰ عَوْرَاتِ النِّسَاءِ ۖ وَلَا يَضْرِبْنَ بِأَرْجُلِهِنَّ لِيُعْلَمَ مَا يُخْفِينَ مِن زِينَتِهِنَّ ۚ وَتُوبُوا إِلَى اللَّهِ جَمِيعًا أَيُّهَ الْمُؤْمِنُونَ لَعَلَّكُمْ تُفْلِحُونَ
Versen föregås av exakt samma uppmaning till männen: att »sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet« (24:30). Blygsamheten är alltså ömsesidig, och uppmaningen riktas först till mannen. I sura al-Ahzāb befalls kvinnorna dessutom att »noga svepa om sig sina ytterplagg« (jilbāb) när de går ut, »så att de blir igenkända och inte ofredade« (33:59). I Koranen är slöjan därför ett skydd.
Är hijab obligatoriskt i islam?#
Ja. De klassiska rättslärda är eniga (ijmāʿ) om att täckandet är ett påbud (fard) för den könsmogna kvinnan. Utgångspunkten är begreppet ʿawra, det på kroppen som måste döljas: hår, hals, armar, ben och kroppens former hör dit enligt samtliga rättsskolor. Oenigheten gäller enbart ansiktet och händerna. Att påbudet togs på allvar från första stund visar Aisha: när vers 24:31 uppenbarades rev kvinnorna sina höftskynken i kanten och svepte dem om huvudet (Sahīh al-Bukhārī 4759).
Inför vem måste slöjan bäras?#
Slöjan gäller inför icke-mahram, män som kvinnan i princip skulle kunna gifta sig med. Inför sin mahram (make, far, bröder, söner och farbröder) och inför andra kvinnor behöver hon den inte; i hemmet och bland sina närmaste bär hon vad hon vill. Det är sällskapet som avgör: slöjan tas på när en främmande man kommer in och av igen bland hennes egna.
Hur ska en hijab se ut?#
Koranen anger vad som ska täckas men föreskriver ingen bestämd modell, färg eller snitt. De lärda har i stället sammanfattat de krav som klädseln måste uppfylla. Webbplatsen islamqa.info återger dem i åtta punkter efter hadithkännaren al-Albānī. Klädseln ska täcka hela kroppen utom det som är undantaget, och den får varken vara så tunn att huden syns igenom eller så trång att den tecknar kroppens former. Profeten varnade för kvinnor som är »klädda men nakna« (Sahīh Muslim 2128), och an-Nawawī förklarar uttrycket bland annat som tyg så tunt att det visar hudens färg. Plagget ska inte i sig vara en utsmyckning som drar till sig blickar, kvinnan ska inte bära parfym när hon går ut, och kläderna ska inte likna männens. Inom de ramarna väljer kvinnan själv. En svart sjal i Stockholm och en färgad i Jakarta uppfyller samma påbud.
Vad är skillnaden mellan hijab, niqab och burka?#
Skillnaden ligger i hur mycket plagget täcker. Hijab i dagligt tal är huvudduken, khimār, som täcker hår, hals och barm men lämnar ansiktet fritt. Jilbāb är den vida ytterdräkten som dras över kläderna när kvinnan går ut (33:59). Niqāb är en ansiktsslöja som bärs tillsammans med huvudduken och lämnar en springa för ögonen. Burka är ett helt plagg från hjässan till fötterna, med ett tygnät framför ögonen. Khimar och jilbab har sina namn direkt ur Koranen. Niqab är den form som de lärdas diskussion om ansiktet gäller. Burka är en regional variant av samma täckande och inget eget påbud. Av slöjorna är hijaben den vanligaste.
Måste ansiktet täckas med niqab?#
Här går de lärda isär, och det är en verklig ikhtilāf mellan rättsskolorna. Hanafī, mālikī och shāfiʿī anser att ansiktet inte i sig hör till ʿawra och därför får synas, även om många senare lärda inom dessa skolor ändå påbjöd täckandet där det finns risk för frestelse (fitna). Hanbalī-skolan räknar hela kvinnan, ansiktet inbegripet, som ʿawra inför främmande män. Samma linje följer den fatwatradition som denna sida i övrigt lutar sig mot: Ibn Bāz och den permanenta fatwakommittén slår fast att ansiktet är ʿawra enligt den starkare av de två åsikterna, och att täckandet därför är påbjudet inför icke-mahram. Vad som skiljer hijab från niqāb är var de lärda dragit ʿawra-gränsen, vid halsen eller vid ögonen. Det är en fråga om bevis och säger ingenting om hur stark den enskilda kvinnans tro är.
Varför bär muslimska kvinnor slöja?#
Det främsta skälet är lydnad mot Gud, inte tryck från män. Slöjan har sin grund i tawhīd, tron på Guds enhet och hans rätt att vägleda människan. Funktionen är blygsamhet: att det privata förblir privat och att kvinnans värde inte mäts i hennes utseende. Den klassiske koranuttolkaren Ibn Kathīr förklarar khimār som det plagg som täcker huvudet och dras ned över hals och barm. För många muslimska kvinnor i Sverige i dag är slöjan dessutom en frivillig markör för tro och tillhörighet.