Ateism, förnekandet av att Gud finns, räknas i islam som otro (kufr) och beskrivs framför allt som ett avsteg från fitra, ett medfött gudsmedvetande som varje människa enligt Koranen föds med. Islam betraktar därför inte ateismen som en neutral utgångspunkt, utan som ett aktivt avvisande av något själen redan känner igen. Och eftersom tawhīd, bekännelsen att Gud är en, är trons allra första sats, blir förnekandet av Gud den allvarligaste avvikelsen av alla.
Vad menar islam med ateism?#
I klassiskt islamiskt språkbruk kallas förnekandet av Skaparen ilhād, ordagrant »att avvika«, och den som gör det en mulhid. De som redan på Profetens tid hävdade att bara materien och tiden finns kallades dahriyya, efter dahr, »tiden«. Deras hållning återges nästan ordagrant i Koranen:
Och de säger: »Det finns inget liv utom livet på jorden. Några [av oss] dör och några lever [vidare] och enbart tiden förintar oss.«— Koranen 45:24
وَقَالُوا مَا هِيَ إِلَّا حَيَاتُنَا الدُّنْيَا نَمُوتُ وَنَحْيَا وَمَا يُهْلِكُنَا إِلَّا الدَّهْرُ ۚ وَمَا لَهُم بِذَٰلِكَ مِنْ عِلْمٍ ۖ إِنْ هُمْ إِلَّا يَظُنُّونَ
Varje förnekande av en skapande Gud faller under kufr, otro, och står i rak motsats till tawhīd. Att göra tiden till den som »förintar oss« är att sätta en blind, opersonlig kraft på Skaparens plats. Klassiska lärda skrev utförliga vederläggningar av dahriyya långt före vår tid.
Varför säger Koranen att tron är medfödd?#
Enligt Koranen börjar människan inte som ett oskrivet blad. Hon föds med fitra, en naturlig läggning att känna igen sin Skapare:
GE DIG hän med hela din själ … åt den rena, ursprungliga tron, den tro som Gud vid skapelsen lade ned som en naturens norm i människan.— Koranen 30:30
فَأَقِمْ وَجْهَكَ لِلدِّينِ حَنِيفًا ۚ فِطْرَتَ اللَّهِ الَّتِي فَطَرَ النَّاسَ عَلَيْهَا ۚ لَا تَبْدِيلَ لِخَلْقِ اللَّهِ ۚ ذَٰلِكَ الدِّينُ الْقَيِّمُ وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَ النَّاسِ لَا يَعْلَمُونَ
Profeten Muhammed ﷺ uttryckte samma sak: »Inget barn föds annat än i enlighet med fitra; det är dess föräldrar som gör det till jude, kristen eller zoroastrier« (Sahīh al-Bukhārī 1385; Sahīh Muslim 2658, berättad av Abū Hurayra). Ibn Taymiyya och Ibn al-Qayyim drog slutsatsen att gudsmedvetandet är nedlagt i själen. Lämnas själen ostörd, söker den sig till sin Herre.
Hur bemöter Koranen ateismens argument?#
Eftersom tron räknas som medfödd argumenterar Koranen sällan utförligt för Guds existens. Där den gör det pekar den på skapelsen och ställer en fråga som lämnas hängande:
Skapades de kanske av en slump? Eller är de själva skaparna? Har de [också] skapat himlarna och jorden? Nej, de är inte säkra på något!— Koranen 52:35–36
أَمْ خُلِقُوا مِنْ غَيْرِ شَيْءٍ أَمْ هُمُ الْخَالِقُونَ أَمْ خَلَقُوا السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ ۚ بَل لَّا يُوقِنُونَ
Samma tanke återkommer i löftet »Vi skall visa dem Våra tecken vid horisonten och inom dem själva, ända till dess [uppenbarelsens] sanning står klar för dem« (Koranen 41:53). Slutledningen brukar sammanfattas så: konstverket förutsätter en konstnär, ordningen en ordnare. Mot påståendet att allt uppstod ur ingenting ställer Koranen en motfråga och lägger bevisbördan hos den som menar att ordningen ordnade sig själv.
Hur ska en muslim bemöta ateister?#
Den klassiska hållningen är att möta ateisten med förnuftsskäl och gott uppträdande, inte med tvång: övertygelse kan inte framtvingas. Koranen slår själv an tonen:
KALLA [människorna, Muhammad] med kloka och goda ord att följa din Herres väg, och lägg fram argumenten på ett måttfullt och försynt sätt.— Koranen 16:125
ادْعُ إِلَىٰ سَبِيلِ رَبِّكَ بِالْحِكْمَةِ وَالْمَوْعِظَةِ الْحَسَنَةِ ۖ وَجَادِلْهُم بِالَّتِي هِيَ أَحْسَنُ ۚ إِنَّ رَبَّكَ هُوَ أَعْلَمُ بِمَن ضَلَّ عَن سَبِيلِهِ ۖ وَهُوَ أَعْلَمُ بِالْمُهْتَدِينَ
En muslim inbjuds att vädja till fitra: att peka på skapelsens tecken och låta frågan om ursprunget tala för sig själv. Samtidigt skiljer islam mellan övertygelsen och människan. Hadithen om barnet och föräldrarna pekar på att många är ateister av miljö och uppfostran snarare än av prövad slutsats. Daʿwa till en ateist börjar därför med tonen och först sedan med argumentet, som inte biter på någon som har blivit illa bemött.
Hur vanligt är ateism i Sverige?#
I Sverige är tron på en Gud snarare undantag än norm. I Special Eurobarometer 225 (2005) uppgav bara 23 procent av svenskarna att de tror på en Gud, en av de lägsta andelarna i hela Europa, och i World Values Survey hör Sverige återkommande till världens mest sekulariserade länder. Samtidigt sade 53 procent i samma mätning sig tro på »någon form av ande eller livskraft«, vilket ur islamisk synvinkel är just fitra som söker ett namn. Att andelen uttalat troende sjunker betyder därför inte att gudsmedvetandet har slocknat.