Islam står inte i konflikt med Big Bang-teorin. Big Bang är för en muslim en beskrivning av hur universum kan ha börjat, inte ett svar på vem som låg bakom. Den klassiska islamiska traditionen har tvärtom alltid lärt det som teorin pekar mot: att kosmos hade en början.
Säger Koranen att universum hade en början?#
Ja. Hela den islamiska gudssynen bygger på tawhīd: Gud (Allāh) är ensam evig, medan allt annat är skapat och uppkommet (hādith). Att kosmos har en startpunkt är därför inget problem för tron utan en bekräftelse av den. Klassiska teologer som al-Ghazālī formulerade det som ett bevis i tre led: det som börjar existera måste ha en orsak, världen började existera, och alltså har världen en upphovsman. När Georges Lemaître 1927 beskrev ett expanderande universum och bakgrundsstrålningen upptäcktes 1965 pekade vetenskapen åt samma håll som kalām-argumentet hade gjort i tusen år, mot ett universum med en början. I dag beräknas universums ålder till omkring 13,8 miljarder år.
Förutspår Koranen Big Bang?#
Många moderna uttolkare läser två verser så. Den första talar om hur himmel och jord en gång var sammanfogade och skildes åt:
INSER DE inte, de som vill förneka sanningen, att himlarna och jorden [en gång] utgjorde en enda, sammanhållen massa och [att] Vi skilde dem åt?— Koranen 21:30
أَوَلَمْ يَرَ الَّذِينَ كَفَرُوا أَنَّ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ كَانَتَا رَتْقًا فَفَتَقْنَاهُمَا ۖ وَجَعَلْنَا مِنَ الْمَاءِ كُلَّ شَيْءٍ حَيٍّ ۖ أَفَلَا يُؤْمِنُونَ
Den andra läses som en förutsägelse av det expanderande universum:
VI HAR byggt världsalltet och gett det en fast struktur, och förvisso är det Vi som utvidgar det.— Koranen 51:47
وَالسَّمَاءَ بَنَيْنَاهَا بِأَيْدٍ وَإِنَّا لَمُوسِعُونَ
Översättaren Mohammed Knut Bernström såg själv i dessa verser en antydan om Big Bang. Men den klassiska traditionen manar till försiktighet med sådan tafsīr ʿilmī (vetenskaplig exegetik): Koranen är en vägledning (hudā) för människan. Att spika fast en vers vid dagens teori sätter tron på spel den dag teorin revideras.
Strider Big Bang mot skapelsen i sex dagar?#
Nej, inte om man läser texten som den klassiska traditionen gör. Det arabiska yawm betyder »dag« men också »skede« eller »epok«, och Koranen säger själv att ett dygn inför Gud kan vara som tusen år (22:47), i en annan vers till och med femtiotusen. »Sex dagar« beskriver alltså ordnade faser, inte sex dygn à 24 timmar. En annan vers målar dessutom upp ett tidigt kosmos som ännu var formlöst:
Och Han vände sig mot rymden, som var rök— Koranen 41:11
ثُمَّ اسْتَوَىٰ إِلَى السَّمَاءِ وَهِيَ دُخَانٌ فَقَالَ لَهَا وَلِلْأَرْضِ ائْتِيَا طَوْعًا أَوْ كَرْهًا قَالَتَا أَتَيْنَا طَائِعِينَ
Bilden av en ursprunglig »rök« (dukhān), ett hett och diffust urtillstånd, krockar inte med tanken på en het urplasma. Poängen i Koranen är ordningen och avsikten bakom skapelsen, inte tidtabellen. Någon motsättning mellan »sex dagar« och miljarder år uppstår därför inte.
Måste en muslim tro på Big Bang?#
Nej. Big Bang är en vetenskaplig modell, inte en trosartikel. En muslim är förpliktigad att tro att Gud skapade himlarna och jorden (det hör till ʿaqīda) men inte att omfatta någon särskild fysikalisk modell för hur det gick till. Skulle Big Bang en dag förfinas eller ersättas påverkar det inte tron det minsta, just därför att tron aldrig byggde på modellen. Samtidigt finns inget i väletablerad vetenskap som en troende behöver frukta: sann kunskap om skapelsen och uppenbarelsen från Skaparen kan inte motsäga varandra, eftersom båda har samma upphov. De klassiska lärda läste naturen som āyāt, tecken som pekar mot Gud. Påståendet att Big Bang gör Gud överflödig är en livsåskådning som inga mätningar kan belägga.
Vem tände Big Bang? Tawhid som svar#
Även en fullständig fysikalisk beskrivning av de första sekunderna förklarar mekanismen, aldrig varför det finns något snarare än ingenting. Termen »Big Bang« myntades hånfullt av Fred Hoyle, som själv höll fast vid ett evigt universum och fick fel. En smäll förutsätter någon som tänder den. Detta är tawhīd ar-rubūbiyya, tron på Gud som ensam herre och skapare, den ende som frambringar ur ingenting. Som al-ʿUthaymīn skriver innebär den att »det enbart är Allāh som är Skaparen och att det inte finns någon skapare jämsides med Honom«.