Al-Fatiha är Koranens första sura och betyder »Öppningen« – en bön i sju verser om tawhīd, Guds enhet, och om vägledning till den raka vägen. Namnet kommer av det arabiska fataha, »att öppna«, och suran öppnar både skriften och varje bön en muslim ber. Ingen annan text i islam reciteras lika ofta – varje muslim läser den minst sjutton gånger om dygnet.
Vad betyder ordet al-Fatiha?#
Ordet al-Fātiha betyder »öppningen« eller »öppnaren« och är en kortform av Fātihat al-Kitāb, »bokens öppning«. Suran bär flera namn. Den kallas Umm al-Kitāb, »bokens moder«, Sūrat al-Hamd, »lovprisningens sura«, och as-Sabʿ al-Mathānī, »de sju ofta upprepade verserna«, ett uttryck som Koranen själv använder (Koranen 15:87). De flesta lärda räknar den som en meckansk sura, uppenbarad innan profeten Muhammed ﷺ utvandrade till Medina, och enligt många överlämnare var det den första hela sura som uppenbarades.
Vad står det i al-Fatiha?#
Suran består av sju korta verser. I Mohammed Knut Bernströms svenska tolkning Koranens budskap lyder de:
I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
Lov och pris tillkommer Gud, världarnas Herre,
den Nåderike, den Barmhärtige,
som allsmäktig råder över Domens dag!
Dig tillber vi; Dig anropar vi om hjälp.
Led oss på den raka vägen –
den väg de vandrat som Du har välsignat med Dina gåvor; inte de som har drabbats av [Din] vrede och inte de som har gått vilse!— Koranen 1:1–7
بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَٰنِ الرَّحِيمِ الْحَمْدُ لِلَّهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ الرَّحْمَٰنِ الرَّحِيمِ مَالِكِ يَوْمِ الدِّينِ إِيَّاكَ نَعْبُدُ وَإِيَّاكَ نَسْتَعِينُ اهْدِنَا الصِّرَاطَ الْمُسْتَقِيمَ صِرَاطَ الَّذِينَ أَنْعَمْتَ عَلَيْهِمْ غَيْرِ الْمَغْضُوبِ عَلَيْهِمْ وَلَا الضَّالِّينَ
Den andra versen, »Lov och pris tillkommer Gud«, är just orden al-hamdu lillāh. Suran säger först vem Gud är, därefter kommer tjänarens bekännelse och till sist hans bön om vägledning.
Varför kallas al-Fatiha »Koranens moder«?#
Att al-Fatiha kallas Umm al-Qurʾān, »Koranens moder«, beror på att den sammanfattar hela skriftens budskap. De klassiska kommentatorerna, som Ibn Kathīr, påpekar att suran samlar Koranens kärnteman: lovprisningen av Gud, bekräftelsen av tawhīd i orden »Dig tillber vi; Dig anropar vi om hjälp«, och bönen om vägledning på den raka vägen. Resten av Koranen utvecklar och förklarar det som öppningen redan slagit fast. Skriften inleds inte med en berättelse eller en lag, utan med en bön som tjänaren själv ber.
Måste man läsa al-Fatiha i varje bön?#
Ja – al-Fatiha är inte vilken sura som helst, utan bönens ryggrad. Profeten Muhammed ﷺ sade enligt följeslagaren ʿUbāda ibn as-Sāmit: »Det finns ingen bön för den som inte läser bokens öppning« (Sahīh al-Bukhārī 756; Sahīh Muslim 394). Majoriteten av de lärda, imamerna Mālik, ash-Shāfiʿī och Ahmad ibn Hanbal, drar slutsatsen att recitationen är en obligatorisk pelare i varje rakaʿa, så att bönen är ogiltig utan den. Abū Hanīfa ansåg att grundplikten är att recitera ur Koranen, men i hanafitisk rätt är just al-Fatiha ändå obligatorisk (wājib), och den som utelämnar den ber en bristfällig bön. Den som ansluter sent men hinner med böjningen får bönecykeln tillgodoräknad, och imamens recitation gäller då för honom.
Vad lär en hadith qudsi om al-Fatiha?#
En hadith qudsi, där profeten återger Guds egna ord, visar varför suran står i bönens centrum. Gud säger: »Jag har delat bönen mellan Mig och Min tjänare i två hälfter, och Min tjänare ska få vad han ber om« (Sahīh Muslim 395). När tjänaren säger »Lov och pris tillkommer Gud, världarnas Herre«, svarar Gud: »Min tjänare har prisat Mig.« Vid »den Nåderike, den Barmhärtige« säger han: »Min tjänare har lovordat Mig«, och vid »som allsmäktig råder över Domens dag«: »Min tjänare har förhärligat Mig.« Vid orden »Dig tillber vi; Dig anropar vi om hjälp« säger Gud: »Detta är mellan Mig och Min tjänare.« Och vid bönen om vägledning: »Detta tillhör Min tjänare, och han ska få vad han bett om.«