Alhamdulillah betyder »allt lov och pris tillhör Gud« och mashallah betyder »det Gud har velat« – två korta arabiska fraser som muslimer väver in i vardagsspråket för att återföra allt gott och all förmåga till Gud. Båda har sin grund i Koranen. Den tredje frasen i samma vardag, inshallah, »om Gud vill«, gäller framtiden och har en egen sida.
Vad betyder alhamdulillah?#
Al-hamdu li-Llāh (الحمد لله) betyder ordagrant »lovprisningen tillhör Gud«. Ordet hamd rymmer mer än beröm: det förenar pris, tacksamhet och kärlek till den som prisas. Frasen inleder Koranens allra första kapitel, al-Fatiha:
Lov och pris tillkommer Gud, världarnas Herre— Koranen 1:2
الْحَمْدُ لِلَّهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ
En muslim säger alhamdulillah som svar på »hur mår du«, efter en måltid, vid goda nyheter och när han själv nyser, varpå den som hör svarar yarhamuk Allāh, »Gud förbarme sig över dig«. Abū Mālik al-Ashʿarī återger att profeten Muhammed ﷺ sade att »alhamdulillah fyller vågskålen« (Sahīh Muslim 223), den våg där människans gärningar vägs på domens dag.
Vad betyder mashallah?#
Mā shāʾ Allāh (ما شاء الله) betyder »det Gud har velat [har skett]«. Den sägs när man beundrar något gott (ett barn, en framgång, skönhet) för att tillskriva Gud gåvan och samtidigt avvärja det onda ögat (al-ʿayn), avunden som enligt islam kan skada den avundade. Grunden är liknelsen om mannen som steg in i sin vingård utan att tacka Gud:
Om du bara hade sagt när du gick ut i din vingård: »Ske Guds vilja! Det finns ingen styrka utom hos Gud!«— Koranen 18:39
وَلَوْلَا إِذْ دَخَلْتَ جَنَّتَكَ قُلْتَ مَا شَاءَ اللَّهُ لَا قُوَّةَ إِلَّا بِاللَّهِ ۚ إِن تَرَنِ أَنَا أَقَلَّ مِنكَ مَالًا وَوَلَدًا
Den fullständiga frasen lyder därför ofta mā shāʾ Allāh, lā quwwata illā bi-Llāh, »det Gud har velat; det finns ingen kraft utom hos Gud«. Klassiska lärda rekommenderar den för den som ser något gott, för att vända blicken från gåvan till Givaren (Muhammad Sālih al-Munajjid).
Vilka andra uttryck använder muslimer?#
Subhān Allāh (»fjärran från brister är Gud«) sägs inför det som väcker förundran, och Allāhu akbar (»Gud är större«) inleder bönen med påminnelsen om att inget är större än han. Bismillāh (»i Guds namn«) föregår måltiden och varje påbörjat arbete; astaghfirullāh (»jag ber Gud om förlåtelse«) följer på felsteget. Alla hör till dhikr, åminnelsen av Gud, och tillsammans med lā ilāha illā Allāh, trosbekännelsens kärna, följer de en muslim genom hela dygnet.
Varför återkommer dessa uttryck så ofta?#
Att fraserna återkommer så ofta beror på att de inte är fyllnadsord utan uttryck för qadar, Guds förutbestämmelse: ingenting i himlarna eller på jorden sker utom genom hans vilja. Att tala så är profetens sunna, hans levda exempel, och bönen har gjort det till en vana. Al-Fatiha, som öppnar med »Lov och pris tillkommer Gud«, läses i varje rakʿa, och en muslim ber minst sjutton obligatoriska rakaʿāt per dygn (fajr 2, dhuhr 4, asr 4, maghrib 3, isha 4). Orden om Guds lov passerar alltså läpparna minst sjutton gånger om dagen.