Inshallah är arabiska för »om Gud vill«, إن شاء الله, in shāʾa llāh: tre ord som en muslim fogar till sina planer för morgondagen. Den som säger dem står för planen men lämnar utfallet åt Gud. Bruket kommer direkt från Koranen, och i rättsläran heter formeln istithnāʾ, »undantag«, eftersom det man lovar då gäller med ett enda undantag: att Gud vill annat.
Var i Koranen står inshallah?#
Grunden är två verser i den artonde suran, Grottan (al-Kahf):
SÄG ALDRIG under några omständigheter: »Detta skall jag göra i morgon« utan [att lägga till:] »om Gud vill«. Och skulle du glömma [men senare påminna dig] detta, vänd dig då till din Herre och säg: »Jag hoppas att min Herre skall leda mig närmare den rätta vägen än [jag nu var]!«— Koranen 18:23–24
وَلَا تَقُولَنَّ لِشَيْءٍ إِنِّي فَاعِلٌ ذَٰلِكَ غَدًا إِلَّا أَن يَشَاءَ اللَّهُ ۚ وَاذْكُر رَّبَّكَ إِذَا نَسِيتَ وَقُلْ عَسَىٰ أَن يَهْدِيَنِ رَبِّي لِأَقْرَبَ مِنْ هَٰذَا رَشَدًا
Koranexegeten Ibn Kathīr skriver i Tafsīr al-Qurʾān al-ʿazīm att versen lär profeten Muhammed ﷺ att överlämna det han bestämt sig för åt Gud, som vet »vad som har varit och vad som kommer att vara, och hur det som inte blev hade blivit om det hade blivit«. Enligt den bakgrund Ibn Kathīr återger hade profeten, tillfrågad om grottans folk, lovat ett svar »i morgon«, varpå uppenbarelsen dröjde i femton nätter.
Profeterna i Koranen talar på samma sätt. Ismael svarar sin far: »Om Gud vill, skall du se att jag är tålig« (37:102), och Mose lovar sin läromästare tålamod med samma förbehåll (18:69). I sura 48 säger Gud till de troende: »i enlighet med Guds vilja skall ni helt visst stiga in i den heliga Moskén« (48:27). Året därpå gick de in i Mecka. Gud själv använde orden om ett löfte som han visste skulle infrias.
Vad säger inshallah om Guds vilja och människans?#
Inshallah är en kort bekännelse till tron på ödet, qadar. Människan vill och väljer på riktigt, men hennes vilja verkar inom en större vilja:
Men ni kan bara vilja [det] i den mån Gud, världarnas Herre, vill [att ni följer denna väg].— Koranen 81:29
Den saudiske lärde al-ʿUthaymīn (död 2001) skriver i en text som al-ibadah.com har publicerat att det en människa gör med avsikt sker genom hennes eget val, och att ingenting inträffar i himlarna eller på jorden utom genom Guds vilja. Frasen ursäktar alltså ingen lättja. Den troende planerar, arbetar och säger inshallah i samma andetag.
I Minhāj as-sunna skiljer Ibn Taymiyya mellan Guds skapande vilja, mashīʾa, som omfattar allt som sker, och det Gud älskar och befaller. Den skapande viljan sammanfattar muslimerna med orden »det Gud vill sker, och det han inte vill sker inte«. Därför är juristerna eniga om att den som svär »vid Gud, jag ska göra det, om Gud vill« inte bryter sin ed om handlingen uteblir, inte ens när den var en plikt. Hade han sagt »om Gud älskar det« hade eden varit bruten.
Vad hände när profeten Salomo glömde att säga inshallah?#
Profeten Muhammed ﷺ berättade om Davids son Salomo (Sulaymān). En kväll sade Salomo att han under natten skulle gå till hundra av sina hustrur, och att var och en av dem skulle föda en son, en blivande kämpe på Guds väg. En ängel uppmanade honom att säga »om Gud vill«, men han glömde det. Bara en av kvinnorna födde, och barnet var »en halv människa« (Sahīh al-Bukhārī 5242). I Sahīh Muslim 1654 avslutar profeten berättelsen med orden: »Om han hade sagt ’om Gud vill’ hade han inte brutit [sin ed], och det hade låtit honom nå det han önskade.«
I sin kommentar till Sahīh Muslim, al-Minhāj, drar an-Nawawī slutsatsen att det är rekommenderat, mustahabb, att säga inshallah när man säger »jag ska göra det och det«. Han stöder sig på både versen i Grottan och denna hadith. Vinden och djinnerna lydde Salomo (Koranen 21:81 och 34:12), men över morgondagen rådde han inte.
Påverkar inshallah ett löfte eller en ed?#
Ja, och verkan är rättslig. Profeten sade: »Den som svär och gör undantag kan fullfölja eller avstå utan att ha brutit eden« (Sunan an-Nasāʾī 3793). I Majmūʿ al-fatāwā förklarar Ibn Taymiyya varför. Blir handlingen av, så ville Gud den. Blir den inte av, har den som svor aldrig åtagit sig något utöver det Gud ville.
Förbehållet har villkor. Enligt Qādī ʿIyād, som an-Nawawī citerar, är muslimerna eniga om att »om Gud vill« hindrar en ed från att bli bindande, förutsatt att orden sägs i direkt anslutning till eden. Avsikten att säga dem ska dessutom finnas innan eden är avslutad (an-Nawawī), och ett inshallah som sägs av ren vana, utan avsikt, räknas inte. Så återger Ibn Qudāma i al-Mughnī den hanbalitiske domaren Abū Yaʿlās villkor och noterar att det också är shafiiternas hållning. Om den som säger orden bara för att bekräfta sin föresats går de lärda isär. Enligt al-ʿUthaymīn, i ett svar som islamqa.info återger, har den som svär då inte gjort något undantag, och eden binder. Ibn Taymiyya höll det för riktigare att undantaget gäller i alla lägen, eftersom den som svor aldrig band sig vid mer än det Gud vill (Majmūʿ al-fatāwā 7:457–458).
Ibn ʿAbbās lät den som glömt orden lägga till dem upp till ett år senare. Ibn Kathīr förstår det så: ett sent inshallah fullgör sunnan men upphäver varken en bruten ed eller dess gottgörelse, kaffāra. Hade förbehållet fått läggas till när som helst, konstaterar Qādī ʿIyād, skulle ingen människa någonsin ha brutit en ed.
Är det fel att använda inshallah som ett artigt nej?#
I vardagsspråket har frasen fått en lösare betydelse. Wikipedia noterar att den ofta signalerar osäkerhet eller ett svagt åtagande, och att även arabisktalande kristna använder den i betydelsen »förhoppningsvis«. Spanskans ojalá och portugisiskans oxalá går tillbaka på ett närbesläktat andalusiskt uttryck, law shāʾa llāh, »om Gud ville«. När Donald Trump i en presidentvalsdebatt 2020 sade att hans skattedeklarationer skulle visas när de var klara, flikade Joe Biden enligt The Washington Post in: »When? Inshallah?« Underförstått: aldrig.
Den klassiska läran ger frasen motsatt innehåll. Ibn Kathīr knyter versen till den som har bestämt sig för att göra något, och Ibn Taymiyya skriver att orden sägs med full vilja att saken ska bli av, för att söka Guds hjälp och inte av tvivel. Profeten räknade dessutom brutna löften till hycklarens kännetecken: »Hycklarens tecken är tre: när han talar ljuger han, när han lovar bryter han löftet och när han får något anförtrott sviker han« (Sahīh al-Bukhārī 33). Den som säger inshallah och redan har bestämt sig för nej har satt Guds namn på en lögn.